Ett tillfälle jag minns som igår, är dagen då jag såg Royal Republic, My Passion och Kill Hannah live. Som ni kanske anar, så var det det bästa som hänt mig.
Jag minns när jag stod där framför scenen när båda förbanden hade spelat klart, och allt var kolsvart. Människorna runt omkring mig småpratde nervöst, och såfort de såg någon gå förbi i springan i draperiet där det var liiiite ljus, så skrek de MAAAAAT. Jag stod och var supernervös och det enda jag kunde tänka på var att jag om någon ynka minut skulle få se Mat på riktigt. 
Först kom alla andra bandmedlemmar ut en efter en, och så började de spela Mouth To Mouth, och hela publiken skrek så jag hörde knappt låten!
Jag filmade hela grejen, för jag ville ha det förevigat, första gången jag såg Mat. Så kom han ut, och jag började tjuta, trots att jag inte ville det. Stod där och bara tittade medan han sjöng, medan tårarna rann och knäna skakade.
Jag dansade mig igenom hela konserten, och när det var slut och jag fick tag på Alexandra kunde jag knappt prata. Stod där som i trans och sa "Vi måste gå ut, vi måste gå ut"
Haha, snacka om chockad! 
Det var ett tillfälle jag kommer minnas och vara tacksam för i all evighet.