Det finns en anledning till att jag oftast umgås med Robin och hans killkompisar, och den lyder såhär;
Tjejer tävlar med varandra, omedvetet, hela tiden.
Är man på en fest med flera tjejer så är det den snyggaste tjejen som får all uppmärksamhet, det är den självsäkraste tjejen som hörs mest, medan den blyga tysta tjejen (jag) hamnar i bakgrunden.
Jag tror att vi gör så automatiskt utan att vi själva vet om det. Men direkt när man är två tjejer med flera killar så gäller dessa regler:
- Vem är snyggast? (oftast hon)
- Vem känner flest personer av de som är där?
- Vem har snyggast kläder/utmärker sig mest?
- Vem känner snyggaste killen?

Den som vinner i dessa frågor tar automatiskt makten, och den som förlorar (jag) hamnar i skymundan. Blir liten.
Jag säger inte att alla tjejer i hela världen är såhär, men det är så jag upplever det.
Kanske är det bara jag som har dålig självkänsla och vänder allt negativt mot mig, men i mina ögon så är jag alltid minst av tjejerna. Alltid lite bakom. De andra är lite bättre.
Det bidrar till min osäkerhet, speciellt om man är på en fest och jag redan känner mig osäker.

Så, därför tycker jag det är mycket lättare att umgås med killar, för killar har inga sjuka ideal. För dem är alla andra killar likadana, de ser inte på varandra och tänker "fan, vad ful tröja han hade på sig idag" som tjejer gör. 
Speciellt så ser de inte på mig på det sättet. De dömer inte mig för hur jag ser ut eller hur jag beter mig. Men det gör tjejer.
För tjejer är bitchar. 

Det finns dock en tjej som inte är sån. Och det är Nemå. Hon är den enda tjejen jag har kvar som VÄN. Tjejkompisar har jag en del, men hon är ända vännen. Och det älskar jag henne för. <3

---

Anmäl dig till Veckans Blogg HÄR!