Går ner mig i gammal må-bra-musik. Chiodos var livet år 2008. ♥
Det kanske tycks vara konstigt att jag hela tiden återgår till 2008 eller 2009, men det beror på att jag saknar den tiden så otroligt mycket. Ibland känns det som att jag har ett hål i hjärtat.

När jag hör den här låten hamnar jag direkt fyra år tillbaka i tiden. Minns precis den natten då jag satt vid datorn och hörde den första gången. Minns hur jag mådde då, minns precis vad jag tänkte på.
Ibland gör det mig illa, att gräva upp sådana saker. Ibland tänker jag att jag absolut inte borde lyssna på den musik som betydde så mycket för mig på den tiden då jag blir väldigt deppig. Jag saknar allt så sjukt mycket.
Men samtidigt tror jag det gör mig väl, att kunna accociera de där låtarna till något annat, eller i detta fall; någon annan.

Jag gjorde ju som sagt en spellista med i stort sett all musik jag lyssnade på på den tiden. Alla album från 2008. Satt och grät när jag lyssnade på den, för jag kände igen alla låtarna trots att jag inte lyssnat på dem på flera år. Det gör fan ont, sånt där. Önskar att jag inte hade så jävla bra minne, önskar att jag kunde glömma alla de där små detaljerna.