Jag är bäst i världen på att tappa kontakten med folk.
Min bästa killkompis, som jag då skulle offrat livet för, har jag inte pratat med sedan i julas. Och det är tråkigt, för jag vill inte tappa kontakten. Jag vill att allt ska vara som det alltid är, men jag har inte orken att hålla igång lågan. Speciellt inte om det tillslut bara är jag som gör det.
Men sedan tänker jag, att det är ju de som stannar som jag ska satsa på. De som finns kvar hos mig trots att jag inte alltid tänker på dem.
De andra som slutade höra av sig för att jag gjorde det, de som kanske gick och undrade men aldrig fråga,
de är inte ens värda att försöka vinna tillbaka.