Idag när jag hade varit ute och gått en sväng så skulle jag gå hem genom järnvägstunneln, och redan på långt håll ser jag att där i tunneln sitter en tiggare på marken. Jag ser mig hastigt omkring efter människor och även en annan väg att ta, för efter allt som hänt i vårt land så vill ingen tjej vara ensam i en tunnel med en man, även fast det är mitt på dagen. 
Till min besvikelse så är det ingen som är påväg mot tunneln, så jag tar ett djupt andetag och fortsätter. 
När jag närmar mig mannen tittar han upp på mig och säger hej, och trevlig som jag är så svarar jag alltid hej tillbaka. Han frågar om jag har en krona, jag svarar att jag tyvärr inte har några småpengar på mig. Han önskar mig en bra dag och säger att jag är fin i håret. 
Hela vägen hem har jag ett superfånigt leende på läpparna, men samtidigt är jag så otroligt ledsen. Ledsen över hur jag, och så många andra tjejer, dömer honom. Ledsen över att de enda personerna som är trevliga mot okända människor, det är de som har det sämre än oss. Och många människor kan inte ens säga hej till någon som sitter på marken. 

Så vet ni vad jag vill uppmana er till nu? Att nästa gång ni träffar på någon som sitter och tigger, utanför affären eller tågstationen, säg hej. Le mot dem. Det spelar absolut ingen roll vad ni tycker om tiggeri i allmänhet, men det är fortfarande en människa som sitter där. Det gör så fruktansvärt mycket mer att le än att ignorera dem.