23 år. 
Jag är inte så skrämd över att blir 23 år, jag har liksom vant mig nu. När tanterna på jobbet frågar hur gammal jag är har jag sagt 23 i nästan två månader nu, som för att smaka på orden. Se hur det känns. Och nu känns det ganska bra.
Jag har aldrig haft något problem att fylla år direkt, själva födelsedagsgrejen med grattis och presenter och tårta, men just själva åldern har varit jobbigt ända sedan jag 2008 förlorade en kompis som precis skulle fylla 18. År 2010 blev jag 18, "gick om henne". 
I november förra året förlorade jag ännu en ung vän, han bara 19 år gammal. Så nu blir det 4 års åldersskillnad mellan oss istället för 3. Nästa år blir det 5. 
Har svårt att acceptera det, att de som försvinner stannar i tiden medan vi andra bara rusar vidare. 

MEN, nu kan vi inte deppa. Jag fyller år imorgon och det ska bli kul. Ikväll åker jag ut till pappa och grillar, imorgon firar vi mig hos mormor, och på lördag är det min sysslings student. Förhoppningsvis blir jag även moster i helgen! Så det kommer bli bra!