Först havrekakor med avocado som grund, och sedan chokladbollar med dadlar och nötter. 
Martin och jag har nämligen slutat äta socker, så vi lär oss nya sätt att baka på! 
Dadlar är min nya favorit, sååå gott!
Har ni några tips på hälsosamma frukostar/mellanmål/efterätter så släng iväg en kommentar! 

Alltså hörni, jag har ett sånt himla sug efter att börja blogga igen. Mest för att jag läser en massa bloggar och är inne på blogg.se's startsida dagligen och hittar intressanta saker att läsa, men så tänker jag att jag har ju ingenting att komma med!
Jag behöver bli inspirerad till att blogga mer, för det enda jag skulle lägga upp i nuläget skulle vara dåliga snapchatbilder... Hur kul är det liksom?

Vad vill ni läsa om här? Vad vill ni se?
Jag vill ju liksom inte bara blogga för min egna skull utan även för er som läser, så det måste ju vara måttligt intressant.
Ska verkligen försöka komma tillbaka lite smått så småningom, håll tummarna!

Det är så tyst här, alldeles för tyst.
Det beror inte på någon annan än mig och mitt psyke. 
Jag har för lite ork helt enkelt, för att hålla en blogg igång. 
Bara tanken på att uppdatera om mitt liv, ta fina bilder på mig själv och skriva intressanta saker gör mig helt trött, orkar inte ens sminka mig längre haha. 
Vi får se när jag återkommer helt enkelt, jag finns på instagram så länge!
Puss på er!

Jag studerar ju som ni säkert vet till Uska nu, och med hänsyn för min hälsa och mitt liv så jobbar jag ej samtidigt. Det betyder att jag tjänar ca 2900 kr i månaden, och av de pengarna går 2800 till hyran här hemma. 
Jag betalar alltså halva hyran, och Martin betalar resten, mat, el, bredband, bensin, ja ni fattar.
Han jobbar ju och tjänar pengar så det är inget problem idag, det är ju så det måste se ut för att jag ska slippa ta lån.
Men samtidigt så lever jag alltså på ca 100 kronor i månadsinkomst. Jag har sparpengar som jag har jobbat ihop enbart för de här 1,5 åren som jag pluggar, men det är alltså pengar som jag ska ta om jag får extra utgifter eller något liknande, inte pengar jag ska lägga på kläder och nöjen.
Just nu har jag 400 kr kvar på kontot, och tanken är att de ska räcka fram till nästa CSN kommer. Det kommer självklart inte gå, jag kommer vara tvungen att föra över lite pengar så småningom. 
Jag längtar så fruktansvärt mycket till sommaren då jag kommer jobba igen, och tjäna ihop lite pengar så att jag kan leva lite, för just nu kan jag knappt unna mig ett klädesplagg utan att få ångest. 
I sommar kommer jag ju självklart betala mer här hemma eftersom jag har mer inkomst, men jag kommer även få tillbaka på skatten så jag kommer kunna lägga en hel del på sparkontot inför hösten som är min sista termin. 
Så 2017 kan jag äntligen börja jobba och ha råd med saker igen!
Hur gör ni andra som pluggar, tar ni lån eller jobbar ni samtidigt?

Nästa fredag ska jag och Martin åka och se Wakey Wakey som kommer till LINKÖPING AV ALLA STÄLLEN OMG älskar när artister spelar i mindre städer!
Det ska bli såå kul, har lyssnat på honom superlänge.
Då har jag även haft min sista praktikdag så jag får väl se till att fira det också!
Någon mer som ska se honom någonstans i Sverige? :D


Den här låten är min alarmsignal på morgonen, så fruktansvärt klockrent om ni lyssnar på första raden ehhehehe. 
Vill ju alltid gå upp ur sängen pga peppen!

 Newkid                                     Luke

ALLTSÅ. Detta är ju helt sjukt.
Har alltid tyckt att Freddy i Skins (Luke Pasqualino) påminner om Alexander Newkid Ferrer, men jag har aldrig riktigt brytt mig om att fundera mer på det sen. Nu såg jag dock en bild på Newkid och ba SHIIIT ÄR DET FREDDY ELLER? så var tvungen att googla lite. 

ALLTSÅ KOLLA?!? Om jag inte var ett sånt inbitet Skins-fan hade jag haft svårt att skilja på dem idag! 

Jag har varit ett stort Peter Pan-fan så länge jag kan minnas, och då menar jag såklart filmen med Jeremy Sumpter som Peter, det är en av mina absoluta favoritfilmer som jag sett MINST en gång varje år sedan jag var liten, jag kan alla repliker och hela handlingen utantill men ändå tröttnar jag inte.
Idag såg jag den nya filmen Pan, och jag är så kluven...
Som en enskild film är den jättebra, men om man som jag hela tiden jämför den med med den gamla filmen och hoppas på massvis med liknelser och ledtrådar så blir man lite besviken. 
Den här filmen ska ju visa hur Peter hamnade på Neverland, hur han träffade Hook och allt det där, men ändå är det så mycket som inte stämmer med den andra filmen sen haha, varför är till exempel Tiger Lily vuxen här om hon är barn sen??? Varför får man inte veta vad som händer mellan Hook och Peter och VEM är då Svartskägg??? 
Som sagt, har man inte sett Peter Pan så är denna filmen välgjord och bra, men jag föredrar absolut den andra versionen. 
Sedan är det största mysteriet.... VARFÖR EN NIRVANALÅT MITT I ALLT?? Det var så konstigt...

Igår när jag kom hem till vår lägenhet fann jag vardagsrummet såhär. Varför?
Vi skulle äntligen få tapetserat i sovrummet! Så vi sov i vardagsrummet, och får göra det inatt också. 
Sovrummet blev klart idag och vi får flytta tillbaka våra saker men Martin jobbar kväll och sängen är liiiite för tung för mig ehehhe..




Såhär ser det ut nu! Snyggt och fräsht, en aning tomt bara haha... Äntligen kan vi inreda härinne ordentligt!!

Igår var jag ju som sagt i Norrköping och såg två av vårt lands finaste och viktigaste musiker. 
Var alldeles lycklig i hela själen, det finns få som kan sätta ord på känslor som Emil Jensen alltså. Fy tusan vad jag rös, både till hans låtar och till mellansnacket, jag undrar vart den där människan får allt ifrån egentligen. 
Och sedan var det dags för Adam Tensta, vår okrönte kung.
Han höll vad han lovade, det blev jävligt känslosamt. Han blandade nya och gamla låtar och avslutade såklart med Svart Bäbis. Så himla fint alltså.
Jag har tänkt en del på det där med att musiker och komiker oftare pratar om politik idag, och det tycker jag är så himla viktigt. Det är så viktigt idag när politikerna vänder ryggen till, att man kan lita på någons ord. 
Jag har alltid lyssnat mer på musiker än på andra, deras budskap har alltid fastnat mer hos mig vad det än gäller, jag har alltid tagit åt mig det på ett helt annat sätt än om det kommer från någon annan, till och med från mina närmaste. Det är otroligt fint att de har den makten att påverka. 

För övrigt så är jag väldigt stolt över mig själv som åkte på detta alldeles ensam, jag tror att jag kan räkna antalet gånger jag varit i Norrköping (förutom på stationen då) på en hand, så jag är överraskad över att jag 1. hittade till konsertområdet, och 2. hittade tillbaka till stationen lol. 
Tycker inte om att vara ensam på ställen där jag inte känner igen mig, vet egentligen inte varför men det kanske handlar om att man inte vill göra bort sig, att det är pinsamt att inte veta vart man ska. 
Men efter att jag åkte ensam till London för 2 månader sedan har jag släppt lite på det där. 

Ikväll ska Martin åka in för dag 2 av Where's The Music, men jag stannar hemma och ser på serier och skriver etik-uppgifter istället :)

 Imorse klev jag upp 06.30 för att skriva klart hemtentan, sedan gick jag och la mig igen!

Ikväll ska jag åka till Norrköping och se två fantastiska svenska musiker! 
Det är Emil Jensen och Adam Tensta, och det är andra gången jag ser dem båda live. 
Adam såg jag på Eksjö Stadsfest 2008, och jag tror jag såg Emil 2009, så det är en himla massa år sedan!
Det kommer bli så himla fint och känslosamt att få se dem nu igen, lika underbara som alltid ♥

Jag skickade in min hemtenta imorse även, puuh! Så skönt att vara klar, nu har jag bara en endaste liten lektion kvar innan jag ger mig ut på 5 veckors praktik. Är både nervös och förväntansfull faktiskt! 
Under praktiken kommer jag bo hos min mamma för det mesta så det kanske inte blir så mycket bloggade då (heller)...
Ha det fint :)

När en hamnar på bloggen när en egentligen borde skriva hemtenta, då vet en att det inte går att suga ur mycket mer inspiration ur huvudet hahaha! Shit vilken dag alltså... tyckte det räckte med ett prov imorse så det gjorde mig helt uttömd, och nu har jag suttit och glott på en skärm i flera timmar...
Har dock bara lite små detaljer att korrigera, men just nu skulle jag nog snarare förstöra hela dokumentet om jag försökte mig på det. Får bli att lägga sig tidigt ikväll istället och sedan ge sig upp imorgon bitti innan deadline och göra klart det sista.

Avslutar denna dagen med lite Lost och chips istället! 

Vill verkligen verkligen se den här filmen alltså!! Inte enbart pga att Eddie är snygg och att Alicia är SVENSK OMG GO SWEDEN, utan även för att det är en sån häftig och genombrytande story! 
Jag menar, idag är ju de flesta (obs tyvärr inte alla) så vana och helt ok med att vissa personer är transexuella/transvestiter, och har liksom fattat läget att det är 2016, men det är väldigt viktigt att veta hur det var förr! Först då kan man börja förstå vad transpersoner går igenom IDAG.

Martin och jag ska faktiskt köra på en traditional valentines date nästa helgn med bio och kanske middag i Lkpg, så förhoppingsvis finns det biljetter till denna då!
Har ni några planer för alla hjärtans dag? Om inte så tycker jag att ni bestämmer er för att köpa en stor chokladkaka (eller nåt annat ni tycker om) och äter den. Because you're worth it ♥

I helgen marcherade maskerade män på Stockholms gator, i en såkallad "Folkets demonstration". De attackerade vuxna och barn på gatan som inte var vita, de SLOG personer som gick förbi enbart på grund av deras hudfärg. De gjorde detta för att de har fått nog. De har fått nog av våld på våra gator.
De anser att på grund av flyktingkrisen som råder i världen och som har lett till att många flyktingar har sökt sig hit till Sverige, håller Sverige på att gå under. Människor blir våldtagna, slagna och mördade. 
Som att det aldrig har hänt tidigare. 
Dessa personer sa sig göra detta för att skydda "sina kvinnor". Alltså vi svenska kvinnor. Men sist jag kollade hade jag ingen stämpel på mig som sa att jag var NÅGONS kvinna. Jag är min egen kvinna och INGEN äger mig. 
De använde oss kvinnor som en anledning att sprida skräck i samhället, de sa att de gjorde det för vår skull men egentligen var det bara en skyddsmantel för att få sprida sin skit på gatorna. 
De påstår att de måste STOPPA våldet, våldtäckterna och morden som sker av de mörkhyade, att det har gått för långt. Istället är det dem jag är rädd för. Aldrig i hela mitt liv att jag skulle söka skydd hos människor som dem. 

Därför har jag lite att säga till de här personerna som påstår sig skydda mig och mina systrar:
Vi backar inte er. Ni tar er rätten att använda OSS som syfte för era handlingar, utan vårt godkännande. Vi har inte bett er gå ut och misshandla oskyldiga människor på stan, men ni gör det ändå, "för vår skull".
Ni är lika mycket boven i dramat, och let's face it, våldsstatistiken har inte gått upp sedan flyktingarna kom till Sverige, det är bara det att innan var det NI som våldtog och misshandlade kvinnor, men det räknas ju inte. 
Ni har aldrig brytt er om oss ett skit, och ni gör det inte nu heller. Ni gör detta för att få utlopp av er egen aggressivitet. 

När hashtagen #inteerkvinna spred sig lät det plötsligt annorlunda, då hoppades de här anhängarna att vi fick våra anus sprängda av afrikaner, att vi blev misshandlade till döds för att vi inte tog emot deras "skydd". Då var vi smutsiga horor som inte var värda dem, vi kunde lika gärna dö. So much for protection, för oss Svenska Kvinnor. De vill skydda "sina kvinnor" men istället bidrar de till en ännu större klyfta emellan oss, när vi tar avstånd från deras äckliga beteende. 

Därför är det så viktigt att vi kvinnor står enade och kan stötta varandra, för det behövs verkligen nu. 
Vi ska inte ta någon skit, vi måste stå upp för oss själva och säga ifrån. 

Jag lyssnade på den här låten här om dagen, och tyckte den passade in väldigt bra i sammanhanget. Det är dags att vi slår tillbaka. Inte med våra nävar, men med vårt avståndstagande. Det är dags att vi visar dessa män att vi INTE står bakom dem, och aldrig kommer göra.

 

ÄNTLIGEN! 
Jag skrev ju för ett tag sedan att min skrivkramp plötsligt släppte och jag skrev klart min novell.
Nu blev jag just färdig med slutresultaten, så jag laddade upp dem på wattpad!
Så snälla snälla snälla gå in och läs om ni vill, det skulle betyda såå mycket för mig för jag har lagt ner så himla mycket tid på detta nu.

Just nu känner jag mig lättad, förväntansfull och rädd. Livrädd för att släppa ut detta, för jag har hållt det inne i så många år nu men så plötsligt kan hela världen läsa. Det är så jävla läskigt.
Därför skulle jag bli megaglad om ni som läser även kunde ge lite feedback ♥

Nu har jag läst denna storyn så många gånger att jag KRÄKS om jag behöver göra det igen hahaha!

 

Vi har förlorat två riktiga ikoner, inom loppet av några dagar. En som inte bara förändrade musikvärlden och är anledningen till att många av mina favoritband och artister ens jobbar med musik idag, men även som förändrade livet för alla homo och transmänniskor i världen, och så en fantastisk skådespelare som blivit Professor Snape med hela världen. 

Båda två har betytt väldigt mycket för mig, så mitt hjärta känns tungt just nu. 

 

Det som även känns jobbigt och skrämmande är att de båda gick bort vid 69 års ålder, i en cancersjukdom som de valt att dölja för resten av världen. Det känns bara så orättvist. 

Men som Bowie sa, "I'm just visiting." Nu är de hemma igen. ❤

Idag när jag satt och gick igenom lite dokument på datorn så kom jag över min novell/fanfiction om Tokio Hotel (Tom) som jag började skriva för 3 år sedan. Jag kom till sidan 33 och där tog det stopp. Sedan har jag inte skrivit något på den på TVÅ år minst, den har bara legat orörd i ett hörn av datorn och samlat damm. Nu läste jag igenom hela, och det slog mig gång på gång att detta är så jävla bra?!?! (ok förlåt vet att man inte får säga så om sina egna grejer pga man får inte va stolt över nåt här i världen men seriöst det är skitbra) 
Och när jag kom till slutet så bestämde jag mig för att DEN ÄR JU KLAR!! 
Det är bara det att jag från början hade hakat upp mig på hur den skulle sluta, jag hade liksom bestämt början på storyn och sen till och med skrivit vad som skulle vara de sista meningarna, men sen aldrig lyckats komma dit!! Hur jag än hade vridit och vänt på det så hade jag inte kommit dit. 
Så idag raderade jag den där allra sista meningen och skrev klart hela jävla storyn på en kvart. Tänk att det ska ta två år för att man ska fatta???

Så nu är jag klar med Novell #2, tänka sig! 
Kan väl dock tänka mig att den kommer något olägligt då jag inte ens är särskilt stort fan av TH idag hahaha, och de har typ försvunnit från jordens yta och tagit fansen med sig men SKIT SAMMA!!!