Hmm, detta kan bli klurigt. Jag "tillhör" ingen religion, så jag skulle kunna kalla mig ateist. Jag tror inte på någon Gud, men jag respekterar självklart de som gör det.
Det är inte så att jag har växt upp utan religion, utan det har funnits i familjen ändå. Jag är konfirmerad, och när jag var yngre så gick vi i kyrkan på högtider osv, men när jag blev tonåring så trotsade jag allt detdär och vägrade följa med. Inte för att jag brydde mig speciellt mycket om vad de sa i kyrkan, utan för att jag tyckte att det var tråkigt. Samma sak med konfirmationen, jag gjorde det bara för att jag trodde det var sådant som man bara skulle göra.
Hade jag fått välja nu så hade jag inte gjort det. 
Jag lärde mig mycket om kristendomen där, men inget om min tro. Jag fick snarare bara en bekräftelsen om att jag INTE trodde på vad de sa. 
Nu har jag inte gått i kyrkan på jag vet inte hur många år, bara när jag var på bröllop i somras, men det är ingenting som stör mig.
Jag personligen tycker att jag klarar mig bra utan det. 
Jag vet inte om jag tror på något annat heller, typ ödet. Jag tror väl mest bara på livet. Saker händer utan anledning på grund av de val vi själva gör, jag tror inte att något är sammankopplat så att det man gör ska leda en åt något håll.
Man går sin egna väg och möter de människor som kommer.