Om vänskap
Jag pratade med en gammal vän här om dagen, vi var bästa vänner i 4an, sedan var vi bra vänner, och till sist gled vi ifrån varandra. Jag saknar henne, men jag märkte ganska snart att det aldrig kommer bli som förr.
Det enda vi har gemensamt nu för tiden är våra minnen, våra liv är helt olika.
Självklart kommer vi alltid hälsa och kramas när vi träffas, och säga att usch vad länge sen det var och oj vad vi måste träffas oftare.
Sedan kommer vi gå åt varsitt håll och veta att det inte kommer bli så. Det är sådant man säger bara.
Självklart vill man träffas oftare, självklart saknar jag henne, men det funkar inte så.
Det är faktiskt ganska sorgligt.
Det enda vi har gemensamt nu för tiden är våra minnen, våra liv är helt olika.
Självklart kommer vi alltid hälsa och kramas när vi träffas, och säga att usch vad länge sen det var och oj vad vi måste träffas oftare.
Sedan kommer vi gå åt varsitt håll och veta att det inte kommer bli så. Det är sådant man säger bara.
Självklart vill man träffas oftare, självklart saknar jag henne, men det funkar inte så.
Det är faktiskt ganska sorgligt.
