Idag har jag varit ute hos Ellen i hennes och Simons lilla torp. Vi har myst med katter, lagat mat och gjort maränger, hälsat på hästarna och planerat nyår. Känner att nyårsafton det här året kommer bli så jäkla bra, och jag ska vara så lycklig. 
Sedan tittade vi även på massa gamla bilder från när vi hade vår emo/fjortisperiod, och det fick mig såklart att tänka en massa. 
När jag såg de där bilderna på oss som 16/17-åringar, så fick jag så ont i hjärtat. 
Jag har levt ett så himla bra liv. Jag har gjort så mycket bra och roligt, och jag är ändå bara 20. 
Jag har träffat så otroligt mycket bra folk, och även fast man har tappat många av dem idag så har de ändå gjort mig så himla himla glad. Så jag antar att det här hjärteontet ändå är lite bra. 
Jag menar, visst är det väl bra att jag har så himla mycket bra saker att sakna? Så många bra kvällar, människor och händelser att se tillbaka på, så det kanske inte gör så mycket att man mår lite dåligt när man tänker på det. 

Sedan tänker jag även på att jag har så många fler minnen kvar att uppleva. Om 20 år kommer jag ha ännu fler minnen, kvällar och människor att tänka tillbaka på och sakna. Då hoppas jag att jag har lärt mig att hantera saknad lite bättre, annars lär jag väl gå under helt.