Kill Hannah Final Tour


Alltså det var verkligen världens bästa upplevelse, att se Kill Hannah live i London, deras andra hem. Även om det var så jobbigt att veta att det var sista gången jag får se dem någonsin igen, så var det så fint att få ta farväl på riktigt. Vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade kunnat åka! 
Konserten var på en klubb så det var ganska litet, vilket var såå härligt! Är SÅ glad att jag åkte på just den konserten för det var så himla intimt och personligt. Kill Hannah är kända för att vara så himla personliga med sina fans och verkligen låta oss vara med, och Mat tog min hand två gånger under konserten. Ena gången tror jag att han såg min Sniper Heart-tatuering som jag har på handleden när jag höll upp handen, för han höll upp sin hand mot mig så att jag kunde ta den, och så höll han mig i handen i typ tio sekunder medan han såg mig i ögonen och sjöng *__* 
De spelade bara gamla låtar, vilket jag också tyckte var bra för det är liksom de som ÄR Kill Hannah! 
Believer, Race The Dream, Ten More Minutes, Crazy Angel, nästan BARA låtar från For Never and Ever och Until there's nothing left of us!


Det märktes att även bandet tyckte att det var jobbigt att vara i London för sista gången, eftersom UK-fansen alltid har varit så stöttande! Mat sa "It's like breaking up with someone and you think over and over 'I dont need it, I dont need it' but then you come back and you realize 'Fuck, I DO need it' "
Det var lite så jag kände också, så nu känns det jobbigare än någonsin att det snart inte kommer finnas något Kill Hannah mer. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna beskriva det, men när jag började lyssna på dem år 2007 så hade jag just börjat må så himla dåligt psykiskt. Jag skolkade, var deprimerad, skar mig. Kill Hannah blev min räddning. De var det ENDA jag kände att jag kunde finna trygghet i, och det kändes som att de var de enda i hela världen som kunde förstå. Jag lyssnade på deras musik 24/7 i flera år, och år 2010 fick jag äntligen se dem live för första gången. Det var så magiskt ♥  2010 gjorde jag även min första Kill Hannah-tatuering.
Deras musik är så egen, så djup och den har verkligen en mening. Jag såg mig själv i allt de gjorde och jag fann min tröst där. De har verkligen räddat mitt liv ♥
Men efter den 19e december finns inte Kill Hannah mer. Även fast musiken kommer finnas kvar så kommer det inte finnas något band. Nu måste jag stå på egna ben. Vill så gärna tacka dem för att de har format mig till den jag är, hjälpt mig att växa upp, funnits där vid alla svåra tider. Tröstat mig när jag varit ledsen. Jag har verkligen gått från tonåring till vuxen med dem bakom mig hela tiden, och det känns så himla konstigt att det inte kommer fortsätta så. Kan inte beskriva sorgen jag känner, det är som att förlora någon, fast att man är lite mer förberedd. 
Jag fick iallafall träffa mina allra käraste hjältar en gång till i mitt liv, här är jag med gitarristen Jonny Radtke (vänster) och sångare Mat Devine (höger). Det är Mat som har hela mitt hjärta, han är den finaste människan på jorden och jag är så lycklig bara att jag får vara en pytteliten del av hans liv. 
Fick äntligen visa honom min tatuering som han har handskrivit åt mig, och han blev så glad och stolt!!
Jag kommer för evigt vara tacksam över allt de har gjort för mig, och jag kommer alltid stötta dem i allt de gör. 

 
Här är mina två Kill Hannah-tatueringar, Sniper Heart gjorde jag hösten 2010 efter att jag sett dem live första gången. Den andra gjorde jag vintern 2014. Det är en rad från låten Race The Dream som Mat har handskrivit just för mig ♥♥♥ 
Skickade meddelande till honom på Facebook att jag gärna ville göra den tatueringen så han skickade en scannad bild på mailen :)


Postat av: Pyret
2015-12-09 - 18:28:13

Alltså åh det låter så tragiskt och magiskt och fantastiskt på samma gång!!!

Svar: du har så rätt kära du! tragiskt och magiskt är verkligen rätta orden! <3
Corny

URL: http://sovrumsgolv.blogg.se/



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

RSS 2.0