Brukar vanligtvis tycka om söndagar, men denna är inget vidare. Till att börja med så är jag ensam hela dagen, och har även varit det hela helgen. 
Trivs med att vara ensam i vanliga fall, fysiskt, men just nu känner jag mig även så otroligt psykiskt ensam. Inte det att jag inte har vänner eller så men ni vet när man inte har någon som helst motivation till något, och ingen finns där att sparka en i baken?
Jag vill att Martin ska vara här och tvinga mig att plugga. Sitter här istället och ser på serier, vilket jag till och med har blivit trött på. Vill göra något viktigt, men jag har ingen ork idag. 
Det är kallt ute och kallt inne, vill helst lägga mig i badkaret och glömma att den här dagen finns. 

Det är ett år sedan Tristan gick bort idag. Det känns konstigt, för det är så normalt nu. Samtidigt slår det mig ibland när jag kommer över någon av hans videos på facebook, att även det känns helt normalt. Att höra hans röst, se honom röra sig. Det är ju så det ska vara.
Jag kommer alltid ha förlorat en vän, det finns inget jag kan göra åt saken. Får bara gå vidare och tänka att han lever på en annan plats, där han trivs bättre.
























♥♥♥