Det är fortfarande så jävla jobbigt att se sådana här bilder. De som säger att Mitch inte älskade sin dotter, för isåfall hade han inte gjort som han gjort, de ser uppenbarligen inte vad vi andra ser. 
Kärleken som strålar om honom på bilderna tillsammans med Kenadee, den får mig att tro på livet. 

Nu säger vi adjö till augusti 2013, och ser tillbaka lite på vad jag gjorde under denna sköna månad.

Jag tänkte att jag skulle ta upp en sak som jag har "lidit" av i ungefär två år nu, och som jag har märkt att många inte har en aning om vad det är, nämligen sömnparalys.
Det innebär alltså att kroppen somnar innan hjärnan gör det. Eller som wikipedia så fint beskriver det; när muskelkontrollen stängs av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken.
Detta händer mig ungefär ett par gånger i veckan, och i början fick jag verkligen panik vilket gav kroppen massvis med adrenalin så att jag vaknade med bultande hjärta och häftig andning. 
Idag vet jag dock vad det är som händer, så jag försöker att bara slappna av i huvudet och försöka somna helt.
Ibland vaknar kroppen och man kan vända sig om och somna igen, och ibland övergår man bara i vanlig sömn.

Vid vissa tillfällen händer det även att man hör röster, men för mig är det ganska ovanligt. Dock hände det mig förra veckan, och det är ganska obehagligt när man inte är van. Just den gången förra veckan, var det precis som att någon låg bredvid i sängen och väste i mitt öra, (tänk typ Harry Potters ormspråk). Detta pågick i ungefär 5-10 sekunder innan jag vaknade upp, och ibland kan man höra som att någon går omkring i rummet, men att man inte kan titta efter vem det är.
En gång hände något väldigt ovanligt, nämligen att jag började prata mitt i själva förlamningen. I vanliga fall kan man inte röra kroppen, öppna ögonen eller munnen osv, men en gång hörde jag mig själv säga högt "Men vakna då för i helvete". Sedan fortsatte förlamningen i ca 1 minut innan jag vaknade. 
När detta händer är det väldigt obehagligt att blunda och försöka somna om, vilket har resulterat i många vakna nätter och trötta morgnar.

Är det någon av mina läsare som har erfarenhet av sömnparalys? Många har nog varit med om det enstaka gånger men inte förstått vad det är.


Den här bilden stämmer ganska bra, för när man grips av panik så kan man inte tänka på annat!

Idag tackar jag Redville för det här fina paketet!

Är highest bidder på dessa underbara skapelser, auktionen går ut om 2 dagar.
Nu ligger priset på 137 kronor.
Håll tummarna för mig :D

Min lilla semester tog slut alldeles för fort tycker jag, och imorgon är det dags för jobb igen.
Dock är jag väldigt glad över att jag har ett jobb som jag tycker så mycket om (har saknat mina tanter och farbröder så mycket). Jag har även alltid sagt att jag vill ha ett jobb med oregelbundna tider, dvs inte mån-fre 7-16, och det har jag ju verkligen lyckats med!
Imorgon jobbar jag 11.45 - 18.00, imorgon 15.45 - 22.00 och på torsdag 11.30 - 16.15.
Än så länge har jag helgen fri, men vi får se vad som händer :)

Alltså gud, lördagen blev ju helt underbar! Började dagen med smultronvin och paj hemma i köket, och sedan tog vi tåget till Lkpg och lyckades den här gången ta oss in på området, haha! Såg först Robin Stjernberg som var rätt så bra, men kvällens höjdpunkt var ju lätt Darin. Trodde inte jag skulle reagera som jag gjorde haha, men jag blev 14 år på nytt! HERREGUD vad bra han var! Han spelade massa gamla låtar som alla kunde sjunga med i, och en hel del nya hits. Har så sjukt ont i kroppen efter allt hoppande och dansande haha! 

Efter konserten satt vi i gräset ett tag och förtärde vår alkohol, och sedan gick vi till BK och drack drinkar. 
Klockan 00.00 gick vi till Domkyrkoparken och såg underbara Individen och Kungarna, bästa avslutet på kvällen!
Helt sjukt bra helg i övrigt, och jag är glad att jag hade min partner in crime Ellen med mig! 
Det måste lätt göras om :D

Torsdagen bestod enbart av väntan. Klockan 11.30 slog vi filtläger i Nordergravar med chipspåsar och subwaymackor och allt ätbart vi kunde få tag på. En vända till Clas Olsson för att panikköpa pressenningar då det började störtregna, och en vända hem till lägenheten för att hämta mer ätbara ting. 
Klockan 23.30 lämnade vi vår plats och traskade hemåt, efter 12 timmars sittande.
Självklart fick vi något för det också, trevligt sällskap, bra musik och härlig eldshow! 

Hur länge sen var det? En vecka? 
Får väl se hur stor blogglusten är nu, kom precis hem från Kungshamn och är helt slut i huvudet. Kom hem med en packad väska, och möttes av en oupp-packad väska från Gotland. Har glömt bort hur saker fungerar här hemma, känns som att jag är nyinflyttad. Allt är bara en enda röra av packning och kläder och skit, och jag har ingen ork att ta tag i det. 

I helgen åker jag och Ellen på Linköpings Stadsfest och Rix FM festivalen, och sedan börjar vardagslivet igen. 

Tänkte att jag skulle visa lite bilder från Gotland och allt jag har handlat nu innan jag far iväg till Kungshamn på torsdag, men jag är så himla sjuk, trött och deppig pga 355 dagars väntan så det får bli när jag kommer hem igen. 
Måste ta några dagar att återställa mig. Man hinner liksom bygga upp ett helt liv under de där 8 dagarna i medeltiden, och nu är det på riktigt skitjobbigt att återgå till sitt vanliga liv. 
Ska även försöka skriva och förklara lite av vad det är jag upplever där varje år. Alla känslor är obeskrivliga, men jag vill försöka få alla att förstå. Jag vill visa de som undrar varför jag åker dit varje år, att det är det bästa som har hänt mig. 

Kommer tillbaka till internetlivet om en dryg vecka, men kommer vara ganska aktiv på facebook ändå.
Där kan ni även se alla bilder från Gotland om ni inte vill vänta!
Cornelia Corny Friman heter jag där, alla får vara min vän (om man är snäll).

Vet ej varför jag gjorde den här gifen, eller när. Men någon anledning fanns säkert at the time...
Ni får njuta av den idag iallafall, för jag är ledig och ska spendera dagen ensam i solen. Peace!